Onsdagen den 27 april 2005 Publicerat 24 mars 2005 00:10 De har aldrig vuxit ifrån sina leksaker. Cornbeast (Fredrik Stolpe), Role Model (Johan Kotlinski) och Crazy Q (Christian Källström) från klubben Foto: dan hansson Microdisko firar ettårsjubileum ikväll. Bland gästerna finns den brittiska artisten Printed Circuit. Disko för Nintendogenerationen Nintendogenerationen samplar sin ungdom. Malcolm McLaren, som upptäckte Sex Pistols, hävdar att det inte hänt något viktigare inom popkulturen sedan 1977.  Lyssna   Lyssna på – och lär dig mer om chipmusik. Här kan du lyssna till brittiska Printed Circuits variant.   Microdiskos hemsida Drygt 26 år efter att polisen arresterade honom och The Sex Pistols på en flodbåt utanför Palace of Westminster deklarerade Malcolm McLaren att han upptäckt den nya punken. I en artikel, publicerad i den amerikanska teknologi- och kulturtidskriften Wired i november 2003, beskriver han hur han en sen kväll träffat två unga fransmän. Det var i Ivry sur Seine utanför Paris. Jacques och Thierry, som de hette, introducerade honom för Chicagoartisten Mark DeNardo. Samt Puss och Role Model från Stockholm. McLaren hade nog inte varit lika entusiastisk inför något sedan Sid Vicious klev in i hans klädaffär för tre decennier sedan. Han skriver att chipmusikerna är popkulturens sista anarkistiska antihjältar. Och till genrens mest betydande innovation utnämner han en piratkassett med ett program som kan styra den frimärksstora synthesizern i Nintendos Gameboy. Programmet kallas Little Sound DJ. Dess upphovsman hittar jag i Stockholm. – På den tiden pendlade jag från Vällingby in till city. Jag behövde något som kunde fungera som ett musikaliskt anteckningsblock på tunnelbanan, förklarar Johan Kotlinski. På scenen är han mer känd under sitt artistnamn Role Model. Det har gått snart fem år sedan han kläckte idén och kassetterna är slutsålda sedan länge. Ännu har inte Nintendo hört av sig. Tack och lov, säger han. Den japanska speljätten är inte glad i att folk på egen hand mixtrar med konsolerna. Kotlinski känner till att företaget tidigare har hotat med stämningar mot oberoende utvecklare och butiker som säljer skrivbara kassetter. Men han var så förtjust i den lilla dosans ljud att han inte kunde låta bli. Till vardags driver han sitt skivbolag Bleep Street och skriver sin musik i ett studentrum i Vasastan. Men den här eftermiddagen sitter han nedsjunken i en sunkig skinnsoffa omgiven av några vänner. Studion i en källare på Södermalm liknar ett Jurassic Park för persondatorer och studioutrustning. Den tillhör Crazy Q, eller Christian Källström, en snubbe i Moog-t-shirt som ligger på alla fyra och rotar bland sladdarna som ringlar från en gammal Atari. Tillsammans driver gänget av 8-bitarsentusiaster klubben Microdisko i Stockholm. En samlingsplats för den typ av elektronica där instrumenten i huvudsak består av handburna spelkonsoler, tv-spel eller gamla datorer. Att de slutit upp på den lilla men blomstrande scenen för chipmusik, elektronisk DIY, lo-fi eller vad man nu väljer att kalla genren, har i huvudsak två förklaringar. Antingen doktorerar de i fysik och blir helt upprymda av tanken på ”att modulera en ren sinusvåg”, som Cyntgirl, även känd som Christin Burgess, påpekar från sin plats i soffan. Eller så har de aldrig riktigt kunnat glömma den flimrande glädje som den första datorn spred hemma i tonårsrummet. Crazy Q Källström tillhör definitivt den senare kategorin. Han startar sin Atari och ur högtalarna strömmar medryckande och naivistisk tv-spelsfunk. – För mig är chipmusiken tätt sammanlänkad med hip-hopens ursprungliga idé. Att riktigt krama skiten ur så få och enkla apparater som möjligt, förklarar Källström. Precis som Role Model och chipmusikern Rex 42 (Jonas Lund) har han ett förflutet på demoscenerna kring åttiotalets populära hemdatorer från Commodore och Atari. När något spel ”crackats” och den piratkopierade versionen spreds vidare placerades egenproducerad grafik och musik på kassetten. Dessa alltmer sofistikerade små grafiska och musikaliska signaturer blev med tiden viktigare än själva spelen. Genom det internationella nätverket Micromusic.net har chipmusiken kommit att skiljas från spelkulturen och bildat en egen slags pop. Via sajten är det enkelt att sprida sina alster till andra ”low tech-producers with a high tech lifestyle”. Låtarna är självfallet fria för nedladdning och ofta byter medlemmarna beats och musiksnuttar och bygger vidare på varandras låtar tills antalet upphovsmän är oräkneliga. Hårdvaran är oftast begagnad och mycket billig. Programmen är, precis som LSDJ, oftast utvecklade av musikerna själva. Denna gömda subkultur gjorde Malcolm McLaren så exalterad att han stängde in sig tillsammans med några Gameboys och sina nyfunna franska kompisar i en övergiven fabrikslokal under flera månader. Där förvandlade han brottstycken av Jimi Hendrix, John Lee Hooker och Muddy Waters till plastig arkadspelsblues. Sedan åkte han till Kina. I Beijing hittade han Wild Strawberries, en tjejpunkgrupp, vilka han låter karaokesjunga mot denna retrofuturistiska ljudvägg i 8 bitar. Och nu ska han erövra världen ännu en gång. Till skillnad från de skäggigaste micropuritanerna ser inte Kotlinski med någon större misstro på pop-etablissemangets nyfikenhet på hans subkultur. Även om han tycker att man bör ta en notorisk provokatör som McLaren med en liten nypa salt. Det är betydligt fler än Sex Pistols gamla manager som fått upp ögonen för elektronisk lågbudgetpop. Den alltid lika postmoderne Beck Hansen har låtit Gameboyartisten 8-bit remixa hans senaste singel ”Hell Yes”. Andra som tummar LSDJ i sina Gameboys är experimentmusiker som Ed DMX, Richard Devine, Andreas Tilliander, Momus och Max Tundra. Synthesizern SID-Station, byggd av datornördar från Göteborg runt Commodore 64:ans daterade musikchip, används idag av den kommersiella popens största producenter. Folk som Dr. Dre, Eminem och Chemical Brothers vill nämligen också gärna pryda sitt sound med ett eko från 80-talet.   LARS BERGE noje@svd.se Artikelns webbadress: http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_9400296.asp Allt material p SvD.se skyddas av lagen om upphovsr”tt.